Vägen till plusset - andra barnet

Denna graviditet var inte lika väntad som vår första. Vi gick in med inställning "händer det så händer det", det är inte alltid en självklarhet att bli gravid. Dock gick det ganska fort att bli gravid med Nicholas, 4 månader.
Denna gång prickade vi inte in ägglossning men hade koll genom p-data så vi hade visste under vilken tid det var ägglossning. Men eftersom jag har oregelbunden cykel så "flyttade" sig ägglossning. Men jag tänkte att hur vanligt är det att spermier överlever 4 dagar och befruktar ett ägg. Så lätt är det inte att bli gravid. Speciellt när jag födde vår son för över 1 år sedan. Kroppen kanske inte ens har kommit igång ordentligt amning och alla hormoner. Men jodå!
 
2-3 veckor senare gifte vi oss och skulle över helgen ha lite bröllops-weekend. Min mens skulle komma på måndagen så jag önskade att den var sen så vi kunde få ha bröllops-weekend ostört. ;) 
Med oregelbunden cykel var sen mens inte särskilt konstigt, den har aldrig varit punktlig. Det gick dagar innan jag började ana. Jag hade inga känningar alls på att mensen var på väg. Heller inga riktigta gravidsymtomer som ömma bröst eller illamående. Ett graviditetstest kunde i alla fall svara på vad som var på gång, om det var bara sen mens eller bebis. 
 
Med det digitala graviditetstestet stod det "Gravid 2-3 veckor". Jag reagerade likadant som när vi plussade med Nicholas. Jag börja skaka, undrar om jag läst rätt, förstod inte alls vad som skulle hända. Helt i chock, glad chock! Rädsla och ångest kom senare. Skulle vi verkligen ha sådan tur att få 2 friska barn på raken? Inga missfall? Det är så ovanligt oavsett tillstånd och ålder på oss, att inte få något missfall. Men i vårat fall har vi sådan tur, vilket känns som extra mening att lillasyster ska komma till oss. 
 
Innan jag visade Alex graviditetstestet sa jag bara "Jag tror inte vi kan resa i sommar" då vi skulle ha en riktigt bröllopsresa. "Nähä?" fick jag surt tillbaka. "Det kommer en bebis då" svarade jag och gav honom testet i handen. Han började skratta och var så glad, lika oväntat för honom som för mig. 
 
 
 
 

Kommentera här: