Nellie

Förlossningsberättelse - andra barnet

Känsliga läsare varnas

 

Vår lilla tjej var beräknad den 15:e juni, men vi hoppades att hon skulle komma tidigare. Som vid förra graviditeten hade jag även denna gång en del förvärkar 3-4 veckor innan bf. Så den 14:e juni var jag besviken och otålig, vi ville verkligen inte vänta mer (som alla andra gravida). Jag var sur och ställde in mig på att gå över minst 5 dagar och tyckte synd om mig själv.

Under samma dag gick slemproppen i 3 omgångar, lite blodblandat slem. Jag fick lite molande värk i magen men absolut inget som fick mig att luras igen till start av förlossning. Samma kväll tryckte bebis mycket neråt och böka runt, inget ovanligt, men jag önskade att hon kunde trycka så vattnet gick, önska går ju.

Jag hinner inte ens sova en halvtimme innan min önskan uppfylls, vattnet går.

Jag vaknade av mig själv, tror att jag måste gå upp och kissa. Yrvaken tänker jag "Jag kissar redan? Det slutar inte". Jag kastar mig snabbt upp ur sängen och på golvet rinner det, in i badrummet för att faktiskt se om det är vattnet, jo då, och det fortsätter rinna. Klockan är nu 00.00, det har precis hunnit bli den 15:e juni, det beräknade förlossningsdatumet.

Jag tvekar om jag ska väcka Alex redan nu, denna förlossning kanske tar lång tid, men jag är för ivrig och lite rädd att det kan lika väl gå fort, så bättre att Alex är vaken och redo.

"Mitt vatten har gått!"

En yrvaken Alex svarar "Ditt vatten?"

Jag ringer förlossningen och meddelar vattenavgång och att lite molande värk har tillkommit. De råder oss att ringa barnvakt åt blivande storebror och vila så gott det går. Det gör vi och blir mer spända att det kanske inte är så långt kvar tills vi får vår bebis. Min svärmor kom hem till oss efter 00.30, då hade jag värkar kanske 1 på 10 min. Vi sitter i soffan och pratar, Alex vill åka till förlossningen redan nu då han tror de kommer gå så fort, medan jag vill vänta och jag ska ha minst 2 värkar på 10 min.

Svärmor och Alex passar på att rasta vår hund och hämta barnvagn ur bilen. På denna korta stund kommer värkarna var 4:e minut istället och blir kraftigare.

01.30 ringer jag förlossningen och vi åker in. Vi tar det lungt och är först inne på förlossningen strax innan 02.30. Vi får ett rum direkt, på med CTG med kontroll av bebis hjärtljud och värkarbete.

 

 
 

Vår barnmorska kommer in med ett strålande humör och härlig personlighet. Hon bedömer att jag är öppen 6 cm och skriver in oss. Jag var så glad att mycket av arbetet var avklarat på hemmaplan. Det intensiva väntade nu och jag bad om smärtlindring och fick lustgas. Jag minns inte att jag blev så yr av den vid förra förlossningen, men efter två användningar vill jag ha epidural istället. 

Min barnmorska säger lite skämtsamt "Näää det ska du väl inte ha, det här klarar du. Ge lustgasen en chans att få effekt". Och jag vet att efteråt är jag glad att jag inte tagit epidural men där och då vill jag ha vad som helst! Så höll vi på att skämta och jag tveka mellan värkarna, då vi båda inte ville stanna upp förlossningen. Hon visste att det var närmare än vad jag och Alex gjorde.

 

 

 Lustgasen gav ju lite mer effekt efter några försök 😉

 

Jag tyckte det var bäst att stå upp under värkarna som på bilden, jag kunde liksom "gunga" bort värkarna på annat sätt. Liggandes i sängen kändes smärtsammare, konstigt nog. Barnmorskan gav mig en stol jag kunde sitta gränsle över och ha mina armar mot sängen, perfekt position för mig då. För att fördriva tiden ber jag Alex ta fram kortleken, han hinner lägga upp korten men värkarna eskalerar. Jag står upp och följer med trycket och ännu mera fostervatten kommer på golvet.

 

Upp i sängen, hennes huvud har sjunkit ner helt och det är dags att krysta. Jag tar i rejält första krystvärken och känner själv att det händer jättemycket på bara en värk hopp om att få ut huvudet på en värk men barnmorskan stoppar mig. Självklart ska min kropp hinna med och töjas men jag vill skrika åt henne och säga många elaka saker och att jag gör som jag vill. Att inte få krysta när man vill krysta är inte lätt. Sen skriker jag rätt ut av smärta och hon ber mig använda skriket i att krysta, då vill jag också säga många elaka ord. Men hon ha ju rätt i allt, jag får mer kraft i att inte skrika och jag kan inte krysta ut en hel unge på 1 värk. Men inte långt i från för efter 5 min krystande är vår lilla bebis ute. Jag själv är paff att det krävdes ca 5 krystningar, 5 timmar totalt från att vattnet gick till att hon var född. Jag är glad att det gick så fort. Jag hann inte bli trött eller energilös och var närvarande denna gången. Förra förlossningen var jag så frånvarande.

 

 

 Finaste flickan född 04.55 på det beräknade förlossningsdatumet. 3695 gram och 51cm.❤️

 

 

Efteråt

Vår tjej mådde jättebra hela tiden, jag tyckte hon var liiiite blå när hon kom ut, men hon skrek och visade välmående så jag tänkte inte mer på det. Men hon föddes med navelsträngen runt halsen, men utan påverkan.

Nu kommer den roliga biten efter ungen är född. Få ut moderkakan och kolla efter bristningar i underlivet. Moderkakan lossnar direkt utan problem och är hel. Men jag slutar inte blöda. Jag känner hur det bara rinner och rinner, de trycker på magen och det kommer ut mer blod. De ger drop och tabletter för att stoppa blödningen. Jag förlorar 1,4 liter blod totalt. Orsaken var förmodligen att min livmoder inte drog ihop sig tillräckligt fort. Tillsammans med detta får jag kraftiga eftervärkar. Vi får alla 3 vila och vänta ut tiden. Till slut lugnar det ner sig. Först då får jag äta och dricka, 2 timmar efter. Jag anar att det eventuellt hade blivit operation,  så glad att det inte blev värre än detta. Jag mådde mycket bättre efter lite mat och dricka och behövde inte mycket mer än så för att återhämta mig. Jag var inte särskilt yr heller, mer mör i hela kroppen som man är oavsett. Jag mådde förvånansvärt bra.

 

 

Dock var både förlossningen och BB fullt, Alex fick inte stanna, jag fick dela rum med andra mammor. Vi ville alla hem. Det kändes som att vi bara väntade ut tiden. Och eftersom jag förlorat så mycket blod ville de att jag stannade i alla fall en natt. Dagen efter var mina värden jättebra, jag mådde prima, lillan klara alla prover och är en frisk tjej, så skönt och vi fick komma hem!

 

 

 
 

 Om ni vill läsa min första förlossning hittar ni den här - http://nelliepersdotter.blogg.se/category/forlossning.html bläddra sedan ner så hittar ni den.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress