Att skaffa barn

Att skaffa barn är till att börja med ingen självklarhet. Jag trodde det först när jag var yngre. Gravid blev man lätt och oftast av misstag. Men sedan när jag träffade min sambo och när vi väl skulle börja försöka bli gravida började tankarna dyka upp hos oss båda, tänk om vi inte kan få barn? Nu tog det 4 månader innan jag blev gravid så egentligen gick det fort, men otålig som jag är kändes det länge hehe. Om vi inte hade kunnat ville vi båda försöka allt som går, donator eller adoption. Ett barn är ett barn och vi en familj. Nu har vi inte haft vår lilla plutt så länge (10 veckor exakt) men, trots dagar med frustration och en aning sömnbrist så är jag så otroligt glad. Jag har min egna underbara familj. Att skaffa barn tillsammans med mitt livs kärlek är det bästa jag gjort. Jag tycker inte man ska skaffa barn bara för att, men när man väl gör det slår det ingen annan känsla. Den underbara känslan när han ligger och sover på mitt bröst eller ler och tittar på mig då förstår jag ännu mer vilken tur vi har som fick honom. Inte nog med att han är här och vår, han är helt frisk och glad kille. Man ska inte ta saker för givet, annars kan man inte uppskatta dem. Jag tycker det är underbart och mysigt att vara mamma, bland det bästa som hänt mig. ❤
 
 
 

Studera

Innan jag gick på mammaledighet så både arbeta jag som vårdbiträde och läste till undersköterska samtidigt. Tyvärr hann jag inte läsa klart innan förlossningen som var tanken. Tyvärr är det så att i min kommun, och att jag har ett slutbetyg så blir det omständigt att söka program och kurser. Jag som "läser för nöje" prioriteras inte lika högt. "Jag kan ju läsa vidare på högre nivå". Klart jag kan, men jag vill arbeta med människor och inom vården, därav bli utbildad undersköterska. Jag ska bli mer, allt och lite till. Mina planer och studier stannar inte här. Nu efter en tids uppehåll från studierna och lite ordning i föräldrarollen så hoppar jag upp i sadeln igen. Varit och pratat med studievägledaren idag och nu kör vi studier på distans igen!
 

Nicholas dop

Igår blev vårt lilla underverk döpt i Vasakyrkan i Göteborg, mina gamla hemtrakter. Jag och min familj bodde nästintill denna kyrka när jag var mindre, plus att min ena syster är själv döpt i Vasakyrkan. Så det fanns många argument för att vår lilla knodd skulle få bli döpt just där.
Det var otroligt lyckat, trevlig och rolig präst, härliga släktingar och vänner på plats och kärlek.
Nicholas "pratade" en del under dopet, lite höga läten här och där, samtycken kanske hehe. Han grät till lite bara när han fick vattnet på huvudet men slutade gråta lika fort som det var över. 
Man skulle få på den där dopklänningen också ;)
 
Nicholas tillsammans med sin gudmor, Linn.
 
Sedan var det fika hemma hos min ena syster, trångt, högljuddt och mysigt! :D
 
Min andra äldsta syster hade gjort så fina och otroligt goda cupcakes.
 
Med ett gäng bilder avslutar vi med en på gammelmorföräldrarna till Nicholas, världens bästa! Underbar och trevlig dag vi fick allihopa.